elisabethlindroth.se

- bara en blogg

He's a little runaway

Vardag • Permalink • 13
Hörrni, tack för att jag fick lätta på mitt samvete igår och tack till er som kom med er input! Det är så himla fint! Jag vill också bara klargöra en sak och det är det där jag skrev att Åke bara skulle se vårt vardagsrum och paddan om han skulle vara hemma från förskolan, vilket SÅ KLART inte är sant. Det är också när ni ger era härliga tips (TACK!!!) på vad vi kan göra på dagarna som det blir så ytterst tydligt hur olika barn faktiskt är. De flesta av er ger som förslag att jag ju kan hänga ute, vilket vi ju också gör. Oftast har jag båda barnen i vagnen när jag är ute med dem själv och det beror mest på en sak. Åke SPRINGER! Alltså, jag vet att alla barn springer men Åke stannar inte kvar i en lekpark mer än några sekunder. Han sitter inte stilla och har picknick eller gräver i en sandlåda. Han ÄLSKAR att vara ute och springer skrikande iväg, som att han vill uppleva hela utomhus på en gång. Än så länge är han inte heller direkt verbal, så det går inte resonera så mycket med honom, plus att han verkar totalt orädd för att springa lååååååångt ifrån oss och han skrattar bara när vi försöker locka tillbaka honom. Detta innebär att vi som föräldrar nästan alltid också springer (SÅ SNABBA SMÅ BARN ÄR?!), för han har inget som helst trafikvett eller koll på att stup och branter kan vara livsfarliga och att allt han stoppar i munnen är äckligt. Att springa efter honom när han färdas över stock och sten och genom trädgårdar och skogsdungar är ju oftast genomförbart men med en dubbelvagn med en potentiellt missnöjd bebis i känns det ärligt talat sjukt jobbig. Lägg dessutom till en hund ibland, en hund som absolut inte går lämna själv vid vagnen, för då skriker han av sorg. Jag kan avundas alla med små barn som bara tippar omkring runt en sandlåda och är fullkomligt nöjda, för jag känner mig ärligt talat en gnutta maktlös när det kommer till att våga hänga ute med båda barnen. Det enda jag ser framför mig är hur jag kommer att lämna Gry i barnvagnen innan jag ens hinner låsa den, för att Åke är på väg ner i ett dike eller över en väg. Samtidigt vill jag ju att han ska få spendera tid ute och kanske ska jag bara släppa pressen där också? Låta honom bli blöt, stoppa saker i munnen och konstant springa från mig? Jag är också medveten om att det här bara är just nu och att allt kommer att bli lättare framöver men jag kan bara fokusera på just nu eftersom det känns en gnutta övermäktigt. Jag vet också att jag är en hejare på att måla upp hemska scenarion innan jag ens testat och att mitt föräldrasjälvförtroende just nu är på botten. Bild från igår när snälla svärmor tog med Åke till skogen! SÅ mysigt och underbart OM man slipper kånka runt på dubbelvagn med lillasyster. MEN, jag ska försöka idag. Ge det mitt allt! Lovar att återkomma med hur det gick. Om Åkes hosta inte blir ännu sämre, stackarn!  Någon mer som har eller har haft ett barn som varit en så kallad springare? Vad kan man göra? Koppel? OBS! Skämt! Eller?
#1 - - Emilia:

Min stora har också varit en springare. Sjukt stressande när man bor mitt i stan! Detta har dock blivit så mycket bättre med tiden och nu förtiden hänger vi länge på olika lekplatser varje dag. Jag hade nog tur att sonen hade sin värsta springa-iväg-period innan lillasyster föddes, men sen var hon också en riktig vagnvägrare så bar mest i sjal i början och då gick det ändå bra att hänga på ifall storebror fick för sig att sticka. Jag var livrädd när jag var ute med båda i början men ju mer jag var ute med bägge två ju bättre blev självförtroendet. Dessutom upplever jag att stora skärper sig när vi är själva. Prova, du fixar det! Jag tror på dig :)

#2 - - maria:

Dere er ikke alene! Vi har også en springer! Har dessverre ingen gode råd, og lurer veldig på hva vi gjør når nr 2 kommer i september....😓

#3 - - Josefin:

Jag antar att ni inte har staket runt tomten, då skulle ju Åke kunna springa runt, runt :)

#4 - - Anna:

Alltså bra att utmana sig själv, men samtidigt, känn ingen press!! Det är helt galet vilka situationer och vilken stress det blir med två små. Tar vi oss levande hem från förskola är jag nöjd 😅

#5 - - Händelsevis:

1. Parkera vagnen så fort ni kommit "fram" och sätt Gry i selen. SEN befrias storbarnet ur vagnen.
2. Gå till inhägnade lekparker, finns inga, skriv till kommunen och klaga. Barnsäkerhet brukar träffa rakt i hjärtat även på pengaflyttande politiker.
3. Det är en period. Håll ut!!
Min tre bästa tips :-)
Lycka till!

#6 - - L:

Tack tack Tack! Vi har också en löpare! Han är 2år och 5mån och är dessutom en adrenalin-junky! Så de få gånger han inte springer allt vad han orkar så långt bort han kan från oss så söker han sig till faror! Igår stod han och funderade i 1 5sek innan han tog upp sin springcykel (ångrar vi lärde honom använda den 😂) och sprang utför en brant skönt!
Det gick Bra, så han lärde sig tyvärr inget!

Vi kämpar på! Och vi får motion!

#7 - - Karin:

Nu kom jag på ett tips. Gå till Åkes förskola och häng där de tider de har utelek?? Då kan han ju leka där (inhängnat!?!) . Då får han dessutom träffa kompisarna men bakterier smittar väl inte lika lätt utomhus? Tror fröknarna skulle förstå om du bara pratar med dem om varför ni är så rädda för smitta just nu. Vi gjorde så i julas att vi hade dottern hemma en extra vecka innan jullovet för att hon skulle få en paus från sjukdomarna som bara överlöpte varann igen och igen. Och vips, hon fick bannemej ett starkare immunförsvar efter det! Kroppen hann liksom inte återhämta sig emellan så vi kände vi var tvungna! Kram på er och lycka till med din lilla runaway och din lilla tös <3

#8 - - Kajsa:

Hej! Vår stora tjejs om är en månad yngre än Åke är en balanscyklare och rymmer med cykeln i en J*vla fart! Jag måste på riktigt löpa ikapp om hon bestämmer sig för att dra.
Men jag hakar liksom på med vagnen och tycker det går ganska bra. Om hon märker att jag följer med henne sänker hon tempot. Annars är selen magisk utomhus!

Jag skulle också SÅ gärna vilja stanna i sandlådan och om jag har det som mål under stunden blir det inte härligt. MEN om jag liksom ställer in mig på att "nu ska jag följa efter" så tycker jag att vi får ganska fina stunder :)

#9 - - Lisa Papmehl-Dufay:

Felix sprang också iväg hela tiden när han var 2 år!! Stannade inte.. Vi brukade fara på mariehemsängarna och sätta oss i mitten så han fick springa långt innan han kom fram till nåt farligt.. Ibland lekte vi på dagisgårdar när dagiset va stängt (var ok för fröknarna).. Eller om vi lekte med nåt annat barn kunde han stanna en liten stund.. sjukt jobbigt i alla fall, men som sagt så går det över. Ha honom inne när du är själv med dom och rasta honom ordentligt när ni är två hemma..

#10 - - Louise:

Nu bor ju jag i en kommun med typ 20 förskolor men när min tvåa var 18 månader åkte vi på turné till dessa om helger och på sommarlovet då många fsk var stängda pga gick inte att vara på lekplats utan staket. Skogen kändes lite tryggare ändå men då hade jag ingen bebis att kånka på.. Inga tips direkt. 18 månader-24 månader har varit den absolut jobbigaste perioden med båda mina barn pga extrema rymmare.. Men så plötsligt upphörde rymmandet helt!!

#11 - - Therese:

Köp sandlera eller vad det heter. Superkul att greja med. Man kan köpa set med formar som man kan göra sandkakor med. Som sandlåda fast inne och utan lös sand ;) Det står att det är från 3 år men vår 2 år och 3 månader leker med den utan problem. Men det går ju bara om barnet inte sätter allt i munnen fortfarande, vet inte hur Åke är på den fronten.

Ang springaren har jag tyvärr inga tips. Det är svinjobbigt med en unge som sticker. Har en själv. Jag bara hoppas att der går över snart.

Kram! Du är dina barns bästa mamma, kom ihåg der!

#12 - - Anette:

Tips! Såg en supersöt ryggsäck med en rem man kan ta av och på och hålla i så de inte rymmer. Annars är det en vanlig ryggsäck. Finns i fina olika djurmotiv på ryggsäcken. Sök på Skip hop - zoo let mini ryggsäck med rem. Måste också säga att era barn är så söta. Ha en fin sommar!

#13 - - Sofia J:

Kan det funka bättre med en lite jämngammal kompis i lekparken tänker jag?
Hejja dig, vi är sannerligen superkvinnor!

Till top