elisabethlindroth.se

- bara en blogg

Långlördag + lite om den stora hemligheten

Åke två år • Permalink • 15
Jag har bestämt mig för att sluta tjata om Åkes sömn, både här på bloggen och IRL. Märker att jag tappar MÅNGA prenumeranter när jag skriver om sånt. Vet ALDRIG vad folk vill läsa om och när jag är så här pms-/trött/låg som jag är just nu blir jag oftast deppig när jag lägger tid på bloggen och folk aktivt väljer att avfölja mig. JAG VET att jag inte ska bry mig men mina känselspröt är väl extra långa just nu antar jag. Efter ännu en rätt tung natt har Leif och jag varit SÅÅÅååÅååÅ trötta idag. Ni vet, när båda två är precis lika trötta, när ingen har en gnutta energi mer än den andra, då är det sannerligen dömt att bli bråkigt och allmänt trist. Nu ser jag fram emot en bättre dag imorgon och drömmer mig tillbaka till förra helgen, när jag vaknade på ett hotellrum, klädde mig franskt och var rätt pigg. Hade också väldigt bra ådror på handen, ett släktdrag från min papi. Åke har varit så jäkla fin idag, glad och extremt pratig! Han tränar verkligen på allt nu, fastän mycket inte går förstå. Blir bara så innerligt glad av hans underbara språk, det märks att han börjar ha en hel del att säga nu, efter snart tre år utan att kunna berätta allt han tänker på. Han har också blivit så himla stor! Han har växt så mycket, det ser man bara om man tittar på bilder från i våras. Här sitter han och är vuxen på en parkbänk. Just nu älskar han att sitta på allt. Jag var på en barnloppis för några veckor sedan och klädbytardag idag, så himla bra grejer. På loppisen hittade jag en så fin overall i softshell (tror jag) och när Åke har den ser han ändå ut som det lilla barn han ju fortfarande är. Fick frågan av en person i veckan om Åke var fyra år. Att vara stor och ha mycket hår innebär en hel del krav på en sån liten person ju. Nu ska jag och Leif äta chips och se Modern family, typ det bästa jag kan tänka mig just nu! Och hörrni, på fredag får ni förhoppningsvis veta mer om våra STORA hemlighet! :)
#1 - - Emilia:

LÄGG AV! Vi äter också chip (och choklad) och kollar modern family 🙈😂. Trevlig kväll på er 😊

#2 - - Maria:

För mig får du klaga hur mycket du vill!! Jag tycker om din blogg just för du är så ärlig. Att alltid inte är som på rosa moln. Du verkar vara en underbar människa. Jag har följt dig sen ditt första inlägg så mig blir du inte av med, hehe. Ha en underbar helg! Hoppas ni alla får sova i natt!!

#3 - - Jessica Engman:

Haha är det bara jag som tycker det är superintressant att läsa om barnens vanor? Oavsett om det handlar om sömn, mat eller något annat. Himla spännande med hemligheten, vill ju veta nu! 😁

#4 - - Sara G:

Tråkigt att folk avföljer pga av sånt. Själv älskar jag att läsa om att vi inte är de enda med barn som inte sover. Vår treåring har precis blekt sova bra, inte några hela nätter i sin egen säng eller så men oftast räcker det nu mer nåt uppvak för att kissa eller dricka vatten. Fast fortfarande ibland kan hon vakna 3 och va vaken till 5 för att sen somna om. Vår 11 månaders vaknar mellan 5-10 gånger per natt. Vi turas om att sova med varsitt barn men man vet inte riktigt innan vem som får bäst sömn, oftast byter vi barn mitt i natten också.

#5 - - Jenny:

Vad synd att folk avföljer! Men måste bara säga att jag inte alls tycker att det är ointressant att höra hur det går med nätterna, vilka strategier ni prövar etc. Älskar din blogg, hittade den ganska nyligen via Parenteser och håller faktiskt på att läsa om hela från början (är nu inne på september 2015). Är inte bäst på att kommentera, men vill verkligen att du ska veta att din blogg och podd är underbara!!

#6 - - Catrin:

Hej!! Jag gillar också att läsa om sömnen som går upp och ner för min son sover katastrofalt dåligt, känns mindre ensamt att det finns andra därute som också kämpar. Jag gillar i alla fall din blogg mycket men du ska självklart skriva om sånt som du vill och inte behöva må dåligt pga bloggen!! Ha en fin söndag!

#7 - - Jossilt:

Folk är galna! Älskar alla inlägg om barnen och deras vanor och tycker att sömnen är jätteintressant. Det är ändå en tröst när jag söver om barn för 14e gången samma natt att andra har det likadant. Härligt med en ärlig blogg, det är SKÖNT att känna igen sig!

#8 - - Annika:

Ååh vad jag önskar att jag kunde ge onda blickar till alla dummisar som AVFÖLJER din underbara blogg! Fattar verkligen inte - jag följer typ sju bloggar since forever och ALDRIG att jag skulle sluta läsa dem för att de skrev om något jag inte var jätteintresserad av. Jag är inte alltid superpepp på exakt allt mina vänner pratar om heller, men är det viktigt för dem är det viktigt för mig...
Jag har två barn som sover helt jävla sanslöst uselt och läser GÄRNA om andra som inte har det jättelätt.

#9 - - Linn:

Jag ÄLSKAR din blogg just för att den är ärlig och igenkänningsfaktorn är såå hög (trots att vi ”bara” har en sexmånaders hemma). Jag ÄLSKAR att läsa om barns beteende, och det är superintressant med sömn, rutiner och strategier - SLUTA INTE!!!
Precis som någon annan skrev så hittade jag din blogg via Parenteser (också superbra!!) och håller på att läsa allt från början, är helt fast! Fortsätt som du gör, du är grym!!

#10 - - Linneasigrun:

Jag tycker gott att du kan skriva om Åkes sömn, der är ju den som är aktuell och besvärlig för er just nu och jag tror nog att många vill läsa om just det - småbarnsåren på gott och ont. För min del har det mest betydelse att du inte ställer dej till och är någon annan utan skriver precis just det du känner. Är det en period med kanske inte så peppiga inlägg men jag som läser behöver en massa pepp får jag läsa något annat för ett tag. Fast nu pratar jag för andra, jag tycker alltid om att läsa bloggen. Och då har jag också upp och nedgångar, som alla.

#11 - - Emelie:

Det är precis sånt som sömnen jag vill läsa om. 💕

#12 - - Lotta:

Visst är det intressant hur stora (gamla) eller små (unga) man tror barn är bara baserat på sin längd. Mitt äldsta barn är verkligen kort för sin ålder, men har varit tidig både motoriskt (klättra hoppa, finmotoriken är en annan femma) och språkligt. Folk tror ju att min nästan 4-åring är (typ) 2 ibland. Och så tror de att han är något underbarn. Tills de frågar om ålder. MEN jag är rätt glad att han får vara "liten" så länge som möjligt i andras ögon. Det kan ju bli jättejobbigt också om folk i omgivningen ställer orimliga "krav" på barnet för att de tror att det är äldre. Äh, slut med svammel en söndagskväll!

P.S. Jag läser också gärna om dåliga nätter, eller vad för gnäll det nu kan vara. Känns som om det hör småbarnsåren till och man känner sig mindre ensam.

#13 - - Isabell Evelina:

Jag tycker att du ska fortsätta skriva om det du vill och känner för. Personligen uppskattar jag dina inlägg kring det.

Sedan vill jag även skriva en annan grej. Jag har själv en liten son på 3 år (fyllde 3 i augusti) som hittills inte börjat prata. Han säger än så länge inte ett enda ord. Jag känner igen din oro kring detta och man känner sig som förälder så himla, himla ensam i det - det känns ju som att alla andra barn pratar huuur mycket som helst. Så med detta vill jag säga att du inte är själv - även om det känns så. Jag känner också att det finns sådana sjuka förväntningar på små barn och vad de ska kunna klara av och göra. Alla är olika och olika är bra. :) Tänk att ni är de bästa föräldrar till era barn.

#14 - - Marie:

Här finns en till!
Sonen(är det typiskt grabbar kanske?) fyller 3 i januari och pratar inte alls som sina jämnåriga kompisar, han säger visserligen ganska många ord nu och kan sätta ihop typ "pappa hemma" men absolut inga meningar eller, för någon annan, tydliga ord. (Pisbil t.ex = polisbil) Man känner sig som världens sämsta förälder och undrar vad man gör för fel 😭
Tror man måste sluta jämföra med andra, hur det nu skulle gå till haha

#15 - - m:

Jag har också ett stort litet barn. En tvååring som en stor som en femåring, med mycket hår och inga bebisattribut (inga nappar, snuttisar, blöja eller liknande). Och det är faktiskt svårt. Jag ser hur både vuxna och barn bemöter honom som ett äldre barn och förväntar sig hela tiden mer av honom. Att han borde kunna prata mer, borde kunna och vilja leka andra sorters lekar. Jag försöker att aktivt bromsa hela tiden, att låta honom få vara så liten som han är, att inte ha bråttom med tal, att sova själv, att inte vila på dagen och så vidare. Att han ska få ta det i sin takt och inte behöva vara så himla stor hela tiden. Men det är svårt. Jag har ju också förväntningar på honom och uppmuntrar prestationer etc., oavsett om det är medvetet eller inte.

Till top