Nu ska jag slänga mig i duschen (som sagt, denna stress när man jobbar halvdagar) och göra mig i ordning för SISTA ARBETSDAGEN?!??!?! Kan ni fatta, för jag kan ej? Har förberett mig för sista dagen genom att sova oroligt, vakna för tidigt och måla ett tak turkost? Kommer se ut som ett vrak sista dagen i butiken helt enkelt men vad gör det?
Åhh, så bitterljuvt allt känns!
ALLT KÄNNS!Jag har en tös som fyller 2 år om en månad och en som nyss blivit 3 månader. Den allra största skillnaden mellan dem är att vår lilla varit sjuk hela hennes liv. Hon har snorar som en ailien och hostat massor. Jag tror att man måste ta det med lite lugn. Självklart är det inte härligt för henne och vi hjälper allt vad vi kan med snorsug, bröstmjölk, näspetning och amning och trots sitt kraxande är hon pigg och nöjd och växer så det knakar. Givetvis ska man vara försiktig och respektera virus men man kan inte sluta leva och låsa in sig 💕
Jag oroar mig också, särskilt för magsjuka. Kanske inte lika mycket som du, för som du skriver beror ju det mycket på hormoner. Även om man vet om det när man är gravid kan man ändå inte bara ignorera känslor, man känner det man känner. Jag tänker att försök undvika att ha Åke på förskola de första veckorna när bebisen är precis ny. Det finns ju hundra åsikter om syskon på förskola och man får tycka vad man vill men just när bebisen är helt färsk tycker i alla fall jag att man inte ska ta den risken, om det går. Sen kan jag säga att bebisar har ju ganska bra skydd ifrån mamman, vid amning. Det första som hände när vi kom hem från BB med lillebror var att storebror nös honom rätt i ansiktet, och han var precis i början av förkylningen. Jag trodde på allvar att min lilla bebis skulle dö av det (hormoner japp) och grät floder. Ingenting hände, han mådde hur bra som helst. Även magsjuka hade min stora kille när lillebror var kanske 5 veckor, han smittades inte då heller (vi var inte särskilt strikta med hygien, hade ej handsprit tex och vi sov alla i samma sovrum). Med detta sagt, det kan också gå jättebra och gör det i de flesta fall.
Man kan absolut tänka sig för lite extra i dessa vinterkräk och influensatider men det går ju inte helt gömma sig och undvika allt. Jag/vi tänker extra på handhygien, handlar inte godis på lösvikt, åker inte på Leos och tvättar händer fort efter besök på mataffären :-)
Eh, inte för att vara den som är den men fan vad jag oroar mig över alla dessa sjukdomar nu EFTER graviditeten och barnet är fött. Har inte riktigt konmit in i tvåbarns-flowet än för hur är det tänkt att man ska kunna ta hand om en sjukis samtidigt som man ammar en mini och inte vill att sjukisen ska smitta minin och dom väcker varandra hela nätterna osv osv .. jag vågar inte ens tänka tanken "magsjuka" 😩 /en med amningshormoner så det bara sjunger om det
Jag känner igen mig jättemycket men kanske ännu mer i ett par av kommentarerna här - oron med liten bebis och syskon som är helt omöjliga att hålla isär! Vår lilla är 5 månader och han har fått alla storasysters förkylningar, första gången var han bara 2 veckor. Nu tror jag vi är inne på 5:e omgången med snuva och hosta men tack och lov inget allvarligt. Fast jag har tänkt så mycket på kikhosta och RS vissa dagar att jag typ inte kunnat fungera normalt. Och när det gäller magsjuka blir jag svimfärdig av att tänka på hur vi skulle orka ta hand om barnen om vi vuxna blev dåliga och hur skulle det gå med amningen?? Men det funkar inte i längden att stressa över att försöka få 3-åringen att inte smitta (det är omöjligt!) och det är bara att inse att det ändå är bäst för alla att hon går sina 20 timmar på förskolan och som sagt, man måste få leva! På vår BVC säger de att man inte ska utsätta bebisen för onödiga risker (typ Ikea en löningshelg) men att det är väldigt viktigt att inte låta oron begränsa ens normala liv. Vad hemskt det vore att se tillbaka på första tiden och bara minnas en sjuklig oro för baciller...
Hoppas din sista dag blev fin. Och kanske sätter vi för stor press på oss själva att klara allt utan tårar, oro och så. Jag tror det.
Men vi är ju människor och kan inte gå helt felfria på denna planet.
Äsch alla behöver inte bli sjuka första året! Min dotter har inte varit speciellt sjuk och hon har gått ett år nu. Dock vab tre veckor i höstas i följd pga svinkoppor och DIREKT efter vattkoppor. Men det var bara en väldig otur!!