elisabethlindroth.se

- bara en blogg

HUR SKA JAG KLARA MIG UTAN HONOM?!

Vardag • Permalink • 4
Först och främst vill jag avhandla dagens känsla - tyvärr inte alls lika pepp som igår. Det beror på en hel del saker och innebär ännu mer förändringar som måste göras på sikt. Det har inget med bloggisen att göra men jag lovar ändå att berätta när jag kan! Ibland när jag får riktiga svackor och drabbas av stora funderingar finns det bara två personer som duger: MAMMORNA. Leif är vid det här laget rätt less (utgår jag från, han har inte sagt det) på mitt gnat och tjat om saker som inte känns bra och han är så klart enormt stöttande. Men ibland måste jag få lufta det med någon som har lite mer livserfarenhet och visdom. Så efter dagens middag (som för övrigt var sjukt god och lätt och ett tips från hejhej, ska tipsa er inom kort), kopplade jag byrackan och begav mig ut på promenad med min svärmor. Vi vandrade runt i den ljuvligt varma kvällen, satt en stund på en parkbänk och jag pratade, pratade och pratade. Hon kom med goda råd och nyttiga tankar men mest behövde jag få ur mig allt. Nu känns livet lättare och kanske kan tisdagen ändå hinna bli lite peppig till slut? Ska nämligen färga håret strax och tvätta det med mitt nya shampo, det kan verkligen göra under för måendet! Nu till min rubrik i caps lock - snart ska vi lämna Åke. Jag vågar knappt tänka på't! Samtidigt som jag känner att Leif och jag SÅ behöver det och säkerligen kommer njuta av "ledigheten", kan jag inte låta bli att vara orolig. Ska han glömma oss? Få separationsångest? Köra slut på våra mammor? Alla möjliga katastroftankar har också bubblat upp så klart. Vi ska ju inte heller åka några mil, vi ska flyga två flygresor till Göteborg! Det är inte så att vi kan åka hem om något händer. Så motstridiga känslor, att längta så innerligt och samtidigt inte? Motstridiga känslor känns som att det är det konstanta som förälder. IMG_1770 IMG_1342 Ni som varit borta från era barn några nätter, hur har ni gjort? Har ni helt undvikit att Facetima? Tänker att det kanske bara rör till det för alla parter? Nä, jag ska försöka tänka att Åke verkligen älskar våra mammor och att de har uppfostrat någorlunda fungerande barn, så det borde ju vara lugnt. Puh. Nu: färga hår! Vilken färg det blir får jag se, tar den tub som finns närmast! Har ju kvar en hel del efter min salong, så jag blandar vilt. Lovar att visa både frippan och färgen sedan!
#1 - - Nathalie:

Jag jobbade borta två nätter nu när vår pojke nyss fyllt 2, och han var ju hemma med sin pappa då men ändå. Så länge vi inte pratade gick det ganska bra för mig faktiskt, men när vi pratade efter ca 1 dygn borta höll jag på å dö! Usch va jobbigt de kändes då när jag visste att de va ett dygn kvar. Han däremot brydde sig inte alls typ, när jag är hemma är han väärldens mammagris då vi typ är med varann dygnet runt (utom när de e dagis å jobb). Men nu va han helt obrydd och när vi pratade så sa han typ hej mamma, hejdå mamma. Haha. Tror det oftast bara är jobbigt för en själv :D

#2 - - Linneasigrun:

Att säga hej då till varandra är ju det absolut värsta, jag gråter alltid en stund efteråt. Sen känns det bättre. Jag tycker att det fungerar bra när man väl är iväg och att man då njuter. Att facetimea skulle jag inte göra om mitt barn var så litet som Åke. Jag tror bara att det skapar onödig längtan hos honom och hos er. Men det är min åsikt. Barn är olika och så även vi föräldrar. Det kommer att gå bra, ibland behöver man höra det😃

#3 - - Sofia J:

Jag tänker att dom hör av sig om det är något. Njut av Göteborgsresan! :-)

#4 - - Jessicaia:

Så, nu har jag "återläst" (är det ens ett ord?) detta för att lugna mig själv lite. Dottern (som är en månad yngre än Åke) ska bli hämtad på torsdag av mormor och sen åker vi dit (15 mil bort) när vi jobbat färdigt på LÖRDAG! Detta pga stängd barnomsorg och att vi båda jobbar heltid. Vi har ju lämnat henne där en natt tidigare men nu blir det ju hela två dygn och vi stannar hemma i vardagen. Tips? :)

Till top