elisabethlindroth.se

- bara en blogg

Vad somär upp

Vardag Permalink33
Hej på er! Jag känner mig ärligt talat lite ringrostig och osäker, som att jag inte riktigt känner er längre? Eller som att ni inte känner mig? Det är som att det pågår ett parallellt liv i min hjärna nu med så mycket saker som jag inte kan dela med mig av för tillfället att jag nästan drar mig undan. Jag ska på mitt allra bästa sätt försöka berätta för er allt som händer och sker inom kort! IMG_8525Det var i alla fall ett finfint beslut att ta ledigt från datorn resten av veckan. Jag har spenderat mina kvällar med att se serier, läsa och spela mobilspel, sånt som inte riktigt hinns med alla dagar när bloggen ska uppdateras. Vi har också gått och lagt oss i tid, ätit god mat, myst mycket och tagit långa promenader i solen. Bara varit, som det så käckt heter. SÅ välbehövligt eftersom saker snurrar så snabbt och jag har jonglerat för mycket i mitt huvud. Jag är en person som älskar struktur, listor och har ett visst kontrollbehov. Att gå omkring dag efter dag med oviss inkomst, en vardag som är samma som helgdag och tusen beslut att ta, funkar inte för mig och då blir det kortslutning. ALLT mitt kreativa flow försvinner, jag får inte ihop en enda vettig mening, jag kan inte fota, fixa hemma eller ens ta på mig normala kläder. IMG_8541 Det som varit tuffast på sistone är:
  • Efter att min mormor dog dagen före julafton, gav morfar upp. De hade varit gifta över 60 år och fungerade helt enkelt inte utan varandra. Tidigt i torsdags morgon tog han sitt sista andetag och på en månad har jag förlorat både mormor och morfar. Min mammas föräldrar är bara borta? Det är så naturligt och vackert att de följdes åt men så ofantligt sorgligt att inse vilket tomrum som är kvar.
  • Jag har väntat på besked om ett jobb i två veckor. Varje dag sedan jag provjobbade har jag hökat över telefonen och inte hört något. Det är ett extrajobb till att börja med men som blir mer i sommar och eftersom jag vill kunna planera livet lite, vill jag verkligen veta hur det kommer att bli. Hittills inget besked men dock lite information som har lättat saker något.
  • Ekonomi, BLÄ, hatar det ordet och hela grejen. Tyvärr är den viktig för att typ leva och jag har även där väntat på besked om pengar. I fredags fick jag info och jag kanske får mat i vår också!
  • Allmän livskris. Jag har börjat en halvtidskurs på en folkhögskola och vet inte riktigt varför eller om den känns bra. Har börjat fundera i andra jobb-banor och stressar över det. Vill bara att saker ska falla på plats.
IMG_8546Förstår ni hur jag menar? Det är bara en massa tåtar, stress och ledsamhet som lagt sig som en sörja kring mina anklar och bromsat mig en aning. Hela jag har varit dränerad på energi och min självkänsla har rasat för varje dag. Jag måste komma på bana igen helt enkelt! Nu känns det bättre, dels efter en paus och dels efter att ha delat en del info med er. Sen att jag lever med de allra, allra bästa personerna i världen är ju en sån enorm bonus att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hur som helst, jag kommer att berätta mer ingående om vissa saker, till exempel skolan och andra händelser, i separata inlägg när jag vet lite mer. Måste sakta börja ta några steg i olika riktningar och våga mig ut ur bekvämlighetszonen känner jag. Är ni med mig? Snälla säg att ni är kvar och inte gått till en perfekt blogg?!?!?!? Nä, men nu kör vi på här igen som vanligt, jag har faktiskt saknat er väldigt mycket! IMG_8534Nu ska jag ta en lång promenad och sen spela in poddis!
#1 - - Malin k:

Åh Elisabeth! Du har varit saknad! Jag beklagar innerligt din morfars bortgång♡

#2 - - Ca:

Vi är kvar och vi har saknat dig!!

#3 - - Emy:

Jag är med dig fina Elisabeth <3

#4 - - Sofia:

Du är saknad! "Just ja- söndag, nu kanske Elisabeth uppdaterat!" va bland dagens första tankar (bortsett från sådana rörande blöjor och välling då). Vi finns här!

#5 - - Lina:

Jag önskar dig innerligt lindring i din sorg. Men det är just för att du är såhär ärlig som jag återkommer till din blogg. Klämkäckt och perfekt lockar inte alla och definitivt inte mig. Så jag försvinner inte!

#6 - - Pernilla:

Jag hänger kvar! Så sorgligt med din morfar, hoppas innerligt att han får vara tillsammans med din mormor nu <3

#7 - - Linda:

Klart vi hänger kvar. Känner igen mig så mycket i många av dina funderingar och tankar!

Beklagar er sorg!

#8 - - Amanda:

Jag är kvar! <3

#9 - - Alexandra:

Jag behöver inte försvinna till någon perfekt blogg. Jag har ju redan hittat den här! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver och din ärlighet är det som gör att din blogg är den bästa!

Beklagar sorgen och hoppas att allt det andra löser sig till det bästa så fort som möjligt.
Många kramar ♡

#10 - - Micaela W:

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om att du har gått igenom den senaste tiden. Det känns som om att du har stött på händelser som alla har haft en extrem känsla, sorg, lycka, förvirring etc. Och att KÄNNA så mycket måste ta fruktansvärt mycket energi! Jag hoppas att saker och ting börjar lugna ner sig lite och reda ut sig!

Kommer ALDRIG sluta följa din blogg, det känns som om att vi är "riktiga" vänner - och då ligger de mer bakom än "bara" en bra blogg, om du förstår hur jag menar :-)

#11 - - Hanna:

Så fint och så sorgligt. Beklagar er sorg! Hoppas att får rätsida på livet snart, vi är fler i samma ovisshet.. <3 Klart vi är kvar. Har saknat dig!

#12 - - Hanna:

Din blogg ÄR perfekt, Elisabeth!

#13 - - Sonia:

Jag är här!!

Beklagar sorgen verkligen. Och jag förstår att det måste vara otroligt stressigt när en inte har kontroll över sin inkomst, eller sitt liv överhuvudtaget. Tycker du är så klok som stannar upp och reflekterar kring det här! <3

#14 - - Catarina:

så ledsamt att du nu också förlorat din morfar. Tycker det var sunt av dig att koppla bort bloggen ett tag och bara fokusera på dig o familjen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer få ett jobb som du trivs med 👍 Hoppas förstås också att du kommer må bättre snart . Och självklart hänger vi kvar på bloggen, oavsett hur många pauser du tar, och hur mycket eller lite du skriver .
Kram

#15 - - Sofia J:

Beklagar sorgen 😯
Klart jag är kvar! En paus behöver alla ta ibland från olika saker tror jag,så även du.
Hoppas du finner det du söker snar och att strukturen återfinns. Kram

#16 - - Sanna:

Hej Elisabeth! Jag har hittat din blogg ganska nyss och måste säga att du verkar vara en sån fin person (trots motgångar såklart)! Skickar pepp och igenkänning. Här stannar jag kvar 😊 /Sanna

#17 - - Frida:

Beklagar din morfars bortgång! <3 Här finns jag också kvar! Jag tog själv en paus i veckan från alla bloggar, instagram, Facebook osv för jag kände att det blivit lite för mycket och behövde ladda batterierna från verkligheten istället. Gjordr gott. Så jag förstår din paus! Men nu är jag med dig! Hoppas allt klarnar lite för dig snart, vet såväl hur det där känns! Stor kram! :)

#18 - - Jennifer:

Beklagar Sorgen<3 klart man är med!!:) jag är lite samma situation,vet inte alls vad ja ska göra efter mammaledigheten,är sjukt förvirrad. Behöver struktur i vardagen för att må bra,så behöver verkligen något jobb eller vad som helst att gå till på veckorna,men det är ju lättare sagt än gjort när man inte vet VAD man vill,eller om det ens finns något jobb för mig överhuvudtaget. Hur som helst,du är inte ensam om hur du känner. Kram <3

#19 - - Johanna:

Jag har inte gått till en "perfekt" blogg, jag stannar här i sanningen. Kram

#20 - - Malin:

Klart vi är kvar! Har längtat till söndag sen jag läste förra inlägget. Jag älskar också struktur och kan relatera till hur allt bara blir kaos när man inte hat struktur. Hoppas du får svar om jobbet snart ❤️

#21 - - Sofia:

Hej! Det är första gången jag kommenterar för nu är det banne mig dags! Jag tycker att det är så skönt att läsa en blogg som faktiskt känns verklig, en blogg jag kan känna igen mig i! De andra känns så mycket "hitte på" och är för perfekta, och jag undrar ofta hur de har råd med allt fast de bara är hemma hela dagarna. Jag jobbar nästan heltid, har min ett och ett halvt-åring på förskola och tycker ändå att det är svårt att få ihop ekonomin, samtidigt som man har konstant dåligt samvete att man inte kan vara hemma mer. Det ger mig hopp om mänskligheten att läsa om lite riktiga känslor emellanåt, så fortsätt med det <3

#22 - - Mia:

Jag får en stor respekt för dig som person när du är tydlig och sätter gränser, tar paus och utrymme för återhämtning. Återkommer tusen gånger till en sådan ärlig bloggare än till någon där allt är prydligt och tillrättalagt.
Hoppas du kommer igenom den här tunga tiden starkare än någonsin!

#23 - - Jasmine:

Vi finns här och väntar på dig när du är redo! Vi stöttar varandra! ❤

#24 - - Ellie:

Känner med dig! Vi finns kvar och måste också säga att perfekt är tråkigt så det behöver du aldrig sträva efter!
Många kramar

#25 - - Karin:

Beklagar sorgen❤ och självklart är jag kvar!

#26 - - kristina:

Beklagar förlusten, men inte sorgen. Alltså jag menar att sorg är välgörande och det ska du ägna dig åt så mycket du behöver! Kom just hem från trött från lite egentid (=finare ord för storhandlinng) och blev så glad när du uppdaterat! Din blogg är ärlig och det uppskattar jag. Ditt och din familjs välmående är alltid tusen gånger viktigare än att vi följare är nöjda med bloggen! Ser nyfiket fram emot att få lite mer info om vad som händer (det du vill avslöja alltså)! Ta hand om dig och de dina!

#27 - - Linnea:

Jag beklagar verkligen. Så sorgligt men fint på samma gång när den enes hjärta inte kan slå utan den andres.

Förstår att det är mycket som måste bearbetas just nu.

Ta den tid du behöver. Kram

#28 - - Louise:

Du är min favoritperson på internet! Så tråkigt med din morfar. Kram

#29 - - Madeleine i USA:

Jag är kvar! :)

Beklagar sorgen och skickar dig en kram från Texas! Jag känner också igen mig i dina tankar och tycker det är bra att du tar ett break.

#30 - - Maria (mawiia):

Jag är kvar! Jag beklagar din och familjens sorg <3
Du får ta hur många välbehövligt pauser som helst, bara du kommer tillbaka! Hoppas att alla lösa ändar reder sig snarast!
Kram och tack som vanligt!

#31 - - Ylva:

Såklart är jag kvar! Har klickat in här många gånger sista veckan, saknat dig! Beklagar din morfars bortgång ♡ Förstår att du behövt en paus, men längtar tills du börjar skriva igen!
/Kramar från amningssoffan

#32 - - Kerstin:

Jag är med.
Var sak har sin tid. Och var sak tar sin tid.

#33 - - Carina Anklew:

Å, vad tråkigt att både mormor och morfar är borta!!! Inte underligt att tillvaron känns tung nu... Men jag är kvar och hejjar på dig!!!
Kraaam! <3

Till top