Vad somär upp
Det var i alla fall ett finfint beslut att ta ledigt från datorn resten av veckan. Jag har spenderat mina kvällar med att se serier, läsa och spela mobilspel, sånt som inte riktigt hinns med alla dagar när bloggen ska uppdateras. Vi har också gått och lagt oss i tid, ätit god mat, myst mycket och tagit långa promenader i solen.
Bara varit, som det så käckt heter. SÅ välbehövligt eftersom saker snurrar så snabbt och jag har jonglerat för mycket i mitt huvud. Jag är en person som älskar struktur, listor och har ett visst kontrollbehov. Att gå omkring dag efter dag med oviss inkomst, en vardag som är samma som helgdag och tusen beslut att ta, funkar inte för mig och då blir det kortslutning. ALLT mitt kreativa flow försvinner, jag får inte ihop en enda vettig mening, jag kan inte fota, fixa hemma eller ens ta på mig normala kläder.
Det som varit tuffast på sistone är:
- Efter att min mormor dog dagen före julafton, gav morfar upp. De hade varit gifta över 60 år och fungerade helt enkelt inte utan varandra. Tidigt i torsdags morgon tog han sitt sista andetag och på en månad har jag förlorat både mormor och morfar. Min mammas föräldrar är bara borta? Det är så naturligt och vackert att de följdes åt men så ofantligt sorgligt att inse vilket tomrum som är kvar.
- Jag har väntat på besked om ett jobb i två veckor. Varje dag sedan jag provjobbade har jag hökat över telefonen och inte hört något. Det är ett extrajobb till att börja med men som blir mer i sommar och eftersom jag vill kunna planera livet lite, vill jag verkligen veta hur det kommer att bli. Hittills inget besked men dock lite information som har lättat saker något.
- Ekonomi, BLÄ, hatar det ordet och hela grejen. Tyvärr är den viktig för att typ leva och jag har även där väntat på besked om pengar. I fredags fick jag info och jag kanske får mat i vår också!
- Allmän livskris. Jag har börjat en halvtidskurs på en folkhögskola och vet inte riktigt varför eller om den känns bra. Har börjat fundera i andra jobb-banor och stressar över det. Vill bara att saker ska falla på plats.
Förstår ni hur jag menar? Det är bara en massa tåtar, stress och ledsamhet som lagt sig som en sörja kring mina anklar och bromsat mig en aning. Hela jag har varit dränerad på energi och min självkänsla har rasat för varje dag. Jag måste komma på bana igen helt enkelt! Nu känns det bättre, dels efter en paus och dels efter att ha delat en del info med er. Sen att jag lever med de allra, allra bästa personerna i världen är ju en sån enorm bonus att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Hur som helst, jag kommer att berätta mer ingående om vissa saker, till exempel skolan och andra händelser, i separata inlägg när jag vet lite mer. Måste sakta börja ta några steg i olika riktningar och våga mig ut ur bekvämlighetszonen känner jag.
Är ni med mig? Snälla säg att ni är kvar och inte gått till en perfekt blogg?!?!?!? Nä, men nu kör vi på här igen som vanligt, jag har faktiskt saknat er väldigt mycket!
Nu ska jag ta en lång promenad och sen spela in poddis!