Fit for forty
Nästa sommar fyller jag 40. Nu sitter ni förstås hemma och tänker: VA?!?! Hur kan hon, som ser ut som en regelrätt bebis snart vara 40?! Äsch, era smickrande gullisar!
Saken är den att 40 inte skrämmer mig alls. Dels så klart för att jag blivit äldre och skjuter fram åldern som känns "gammal" men också dels för att jag inte känner att jag ligger så mycket efter. Det kände jag däremot inför 30. Då hade jag inga barn men ville ha och många av mina vänner hade redan satt igång. Kändes som att jag levde mer som en 20-åring än en 30-åring då och känner väl ärligt talat att jag än idag känner mig alldeles för ung för mitt eget bästa. Är säkerligen en sån där pinsam tant som gör saker som ungdomar kallar cringe bakom min rygg MEN LÅT MIG VARA.
I alla fall. 40 har känts rätt avlägset men ändå som något jag längtat till. Ärligt talat delvis för att då är mina barn lite äldre och jag tror av hela mitt hjärta att jag kommer känna mig som en bättre mamma till lite äldre barn. Har ju aldrig riktigt njutit av det här med att lukta på bebisnackar dagarna i ända och känt att jag vill stoppa tiden. Det blir ju bara roligare med tiden?
Hur som helst, jag har alltid haft som ett diffust och avlägset mål att när jag fyller 40, då ska jag vara i mitt livs form. Inte bara fysiskt, så att de som gör min 40-årskontroll ska gnugga sig i ögonen när de ser mina resultat och tror att de förväxlat dem med en 12-årings utan också på så många fler plan.
Jag vill försöka ha kommit någonstans med MIG SJÄLV när jag är 40. Satsa på den som är jag och kanske ta reda på vem som är jag. Det ska handla om allt från att vårda mig själv, klippa håret mer än en gång per år, inte vänta tills min högra käke gör så ont att jag vill gråta (har varit så ett halvår) innan jag går och får den kollad, få massage och ta promenader ofta. Ge mig själv stunder att andas, göra min kropp stark nog att klara tyngre barn och ett långt liv, ge min insida MASSA vård och försöka få lite mer koll på min ekonomi. Tänka smart, minska stress och försöka få till ett liv som gör mig lugn och trygg.
Jag har gett mitt projekt (mig) namnet FIT FOR FORTY och tänker att om jag börjar nu, kanske jag uppnått en del av mina mål om 1.5 år? Känner mig orimligt pepp för detta men just nu mest på att jag om en vecka ska få mitt järndropp som jag hoppas ska skänka mig en del av min forna energi åter, ett litet första steg i FFF (bra förkortning?!). Tänker att jag ska redovisa mina planer och framsteg här med er, vad tror ni om det? Och om någon vill hoppa på, oavsett ålder eller liv (och så klart döpa det till något mer passande för er), säg till! Tror det kan bli kul att göra det här tillsammans!