Sömnproblem, hårvila och mekarn
Inlägget innehåller annonslänkar
Nu är slutet av Olle-veckan här, en vecka som alltid går extremt fort samtidigt som jag saknar barnen. Sen kommer en barnvecka som kommer gå extremt fort samtidigt som jag saknar Olle. Mitt liv i ett nötskal!
Den senaste tiden har jag haft så himla svårt att sova, oavsett vecka. I vanliga fall brukar jag kunna somna relativt snabbt och känna att jag är trött. Nu, under en dryg månad, kan jag känna mig lite trött men DIREKT jag försöker sova är det som att hjärnan slås på och ögonen bara: PLOPP!, öppnas. Det liksom rusar tankar överallt och jag måste anstränga mig för att blunda. Det är inte så att jag får massa hemska tankar, utan bara MASSA tankar. Har flera gånger gått upp, druckit vatten och legat vaken och läst böcker men det kan ibland ta timmar att somna. Det har blivit lite bättre sen jag började jobba igen men det är så himla läskigt! Man känner sig så totalt ensam på natten ju. Någon som har några tips här? Något som kan fungera och få mig att somna lättare? När jag väl somnat är det lugnt, då sover jag som klubbad.
Att jag var sjuk och hemma från jobbet nästan en månad gjorde ju inte direkt min sömn någon tjänst, hoppas det kan få vända nu när jag borde vara lite mer trött både i huvud och kropp. Men i lördags var vi vakna ÄNDA TILL TVÅ på natten och jag hade ändå svårt att somna då. Hade då jobbat på dagen och inte sovit direkt jättemycket natten innan.
Något som faktiskt varit bra med min långa sjukdomstid har varit, förutom att jag inte behövt använda bh och jeans på en månad, att mitt hår sluppit sin dagliga plåga. Jag har aldrig någonsin låtit mitt hår vila, det har färgats, blekts och ständigt hanterats med jättevarma verktyg, främst plattång. Har ju väldigt tjockt, strävt och burrigt hår, så det har liksom blivit en ond cirkel att det måste tämjas med plattång. Ofta orkar jag inte göra hela håret men varje dag har det varit någon liten bit som utsatts.
Efter första sjukdomsveckorna, när jag faktiskt började bli så frisk att jag orkade tänka på det, insåg jag att håret på något vis "lagt sig". Som att det inte stod åt alla håll (bara vissa) och att det gick hantera ändå. SÅ, nu har jag tagit ett beslut, som inte alls är så viktigt eller intressant för någon va? Men jag ska försöka fortsätta denna trend och bara acceptera det burr jag har. Givetvis får jag dränka det i produkter, just nu är faktiskt mandelolja i topparna typ det bästa jag testat. (Denna t.ex. ---> KLICK!)
Det går ju också bra att klämma ihop håret i någon sorts fläta men eftersom jag känner mig tryggare med utsläppt hår jag kan gömma mig bakom är det ännu viktigare att vara nöjd med mitt hår! OBS! Fatta hur härligt det var med sommar och hav?
Här t.ex. är mitt hår helt i sin naturliga form! Olle och jag firade vår ettårsdag och jag sminkade upp mig mitt i sjukdomen och tog på mig fina tröjan, den från Ellos ni vet? <----LÄNK! 30% nu också!!
Oj så egoistiskt inlägg det här blev med TRE bilder av mig?!? Men en blogg är väl rätt egoistisk? Den vakne kan se att idag när jag grävde i min bil hade jag icke använt mandelolja ALLS. Så pass torra toppar, inte klippt mig på ett par sekel heller. MEN HUR SOM HELST, jag har grävt i min bil idag! Kan väl vara ärlig och säga att 78% gjorde Olle, eller okej kanske 92%. Jag fick testa löda lite och skruva några skruvar men ändå! Nu har min gamla, fina bil en härlig ljusramp som förhoppningsvis ska få lysa upp detta eviga mörker.
Vill bara avsluta detta extremt långa (förlåt, var inget jag planerade) inlägg med att berätta hur sjukt tacksam jag ändå är just nu. Tänkte på det häromdagen när jag körde min bil hem från mitt jobb, hur jäkla nöjd jag är över allt jag faktiskt har. Att gå från ett hushåll med två inkomster till ett med bara en och då också den lägre, det är inte lätt. Tryggheten man i en parrelation med gemensam ekonomi har, den förstår man nog inte helt och fullt förrän man inte har den längre. Men att jag liksom har en lägenhet med saker jag äger, har en egen bil och att mina barn både får kläder och mat, det är rätt gött. Helt utan lån är jag också dessutom. SÅ! Nu har jag verkligen skrutit ordentligt, både med bilder och text. Hoppas ni kommit hit och då kan förlåta mig för mitt babblande.
Vi hörs!