Tacksamhet och sorg
Vill bara kika in och säga TACK för att ni är så många som skriver att ni vill fortsätta läsa bloggen. Det gör mig förstås oerhört peppad, för det är ju lite som ni skriver, att det är kul när jag uppdaterar. Lika kul är det för mig när ni ger respons och feedback!
Nu är mammaveckan över och jag bar just ut Gry gråtande till pappans bil. Det är så fruktansvärt vidrigt att se sorgen i hennes ögon när hon inser att vi ska skiljas åt och känna att det är mitt fel att den måste vara i hennes ögon.
Och att sen komma in till en helt tom lägenhet som är tystare än någonsin förr och överallt finns spår av dem. Ett glas på köksbordet med en liten bit macka kvar bredvid. Greta Gris-figurer i en sko i hallen från i morse när de åkte båt. Ritpapper på golvet och en obäddad säng där vi precis låg och myste och skrattade. Det gör så jävla ont och kommer nog alltid göra det. Hoppas bara att den kärlek jag känner till dem är stark nog för att de ska förstå att jag älskar dem precis lika mycket fastän vi ses mycket mindre nu.
Usch, nu ska jag städa bort dem. Det känns så vidrigt men det är faktiskt lika bra att göra det direkt. Sen ska jag ta ett långt bad och ikväll tänker jag åka och få en tröstande kram av min kille, som jag går och saknar alla dagar jag har barnen. ALDRIG ÄR MAN NÖJD.
Kram till er!
