elisabethlindroth.se

Idag har jag vabbat med Gry. Hon är inte sjuk men har lite, lite rosslig hosta och i dessa tider (så less på det uttrycket nu) ska man inte riskera något så klart. Förutom att man blir utfattig är det rätt gött att vabba ett friskt barn. Vi har hunnit SÅ mycket idag! Baka, mysa i sängen, plantera om de åtta pelargoner jag fick av Leifs mamma, vara ute i lekpark två gånger och tvätta kläder.

Stort minus för att jag vaknade upp med en elak huvudvärk som fortfarande inte släppt. Brukar ha det vissa tider under månaden, samt när jag haft barnen och lyft mycket, min svaga kropp går sönder en gnutta då.

I övrigt är det så himla mysigt att få spendera lite tid ensam med Gry. Hon får ju stå tillbaka en del och ta en del med en bror som Åke. Trots det har hon saknat honom idag när han varit på förskolan och frågat efter honom flera gånger. Så himla fint, de två vet liksom inte ett annat liv än ett med varandra.

Gry är i en så jäkla rolig ålder nu! Pratar så sjukt mycket och säger så sjukt roliga saker! Hon är också väldigt rolig själv, drar skämt och luras som ett proffs! Plus gör roliga miner och har ett minne som nästan skrämmer mig ibland. Hon är också i en extrem trots- och kan-själv-ålder. Alla dörrar ska hon öppna, all mat ska hon laga och världen kan rasa om hon får en macka som har borta en liten bit i ett hörn.

Idag när vi skulle gå ner i tvättstugan vägrade hon följa med mig om hon inte fick vara klädd likadant som jag, dvs i en grå hoodie. Sagt och gjort, hittade en i storlek 116 från Åkes garderob!

Vi ska vara hemma imorgon också, hon hostar mycket mindre nu så förhoppningsvis är hon redo för förskola på onsdag. Hon var ju hemma på påsklov hela förra veckan så det känns som att hon börjar behöva lite stimulans från folk i sin egen ålder, som orkar med i hennes tempo.

Det är också det sjunde och sista inlägget i min vecko-bloggning, det som faktiskt blev lite av en dagbok för mig. Framför allt blev det ett enormt fint sällskap under min barnvecka, då jag ju faktiskt ibland känner mig rätt ensam på kvällarna när barnen somnat.

Tack till alla era tappra som hängt med! Ska vi utvärdera lite tillsammans? Jag känner att jag absolut fått mersmak! Kommer kanske inte kunna blogga varje dag, särskilt när jag inte har barnen eftersom jag inte är hemma lika mycket då. Vill inte heller känna den pressen att jag måste blogga dagligen men jag tycker fortfarande att det är så himla kul! Älskar att få känna att jag har en kontakt med er som läser och att vi är som ett härligt gäng här, för det är vi verkligen! Jag fick de allra bästa läsarna, tusen tack för det.

Hur känner ni? Är ni less eller vill ni fortsätta läsa en dagbok från min röriga vardag?