Svar på frågor och funderingar kring flytt, separation och livet i allmänhet
Hur känns det att lämna huset som du slitit så hårt med?
Ärligt talat, helt okej. För mig var det aldrig någon tvekan att Leif skulle bo kvar, då det på många sätt mer är hans dröm att bo så. Jag var osäker innan vi flyttade dit, då jag är rädd för mörkret och ensamheten på landet och har varit positivt överraskad över hur bra jag ändå trivts. Dock har jag aldrig varit ute i skogen själv, aldrig ens gått ut till uthuset eftersom jag är för rädd för råttor och skulle på så sätt aldrig kunna bo där ensam. Allt slit vi la ner där är ju även slit vi la ner för att kämpa med vårt förhållande. Vi gjorde verkligen allt för att göra livet bättre och hela renoveringen gjorde att vi för en stund jobbade stenhårt mot ett gemensamt mål. Kanske gav det oss också en möjlighet att inte känna att andra saker inte var optimala i våra liv men det var fint. Jag älskar att fixa, måla och göra det hemtrevligt och jag är sjukt glad att det blev så bra i huset där mina barn ska bo och där Leif förhoppningsvis ska få trivas länge till!
Mår du bättre i själen nu?
Ja. Jag tänker inte lika mycket, analyserar inte saker och det gnager inte ständigt i min hjärna. Det är som att den gått på högvarv under de senaste tre åren men aldrig riktigt kommit fram till något alls. Det är utmattande och det har gått ut över SÅ mycket. Nu när beslutet är taget har jag tänkt på så många saker som plötsligt blir så tydliga och självklara när jag ser det från där jag står nu. Självklart mår jag dåligt till och från ändå men inte alls på samma sätt, eftersom jag nu har konkreta anledningar till att må dåligt och slipper tänkatänkatänkatänka konstant.
Sitter i samma båt som dig, har precis flyttat ut med mina barn på halvtid. Hur orkar man?
Kan ju bara utgå från mig själv nu och vår situation. Vi är båda på det klara med att detta är något vi måste göra för att inte ta kål på oss själva och just därför orkar vi. Det KOMMER bli tungt men det ÄR tungt att leva i ett förhållande också. Skillnaden är bara att man är två om att ha det tungt. Sedan ser jag det supermycket ur mina barns ögon också, jag tror att de kommer märka att jag mår bättre och se att deras föräldrar är vänner och vettiga människor. Det gör otrooooligt mycket för barn, det kan jag bekräfta utifrån egna upplevelser av skilsmässa som barn. Kämpa på, du kommer klara det! Se till att göra roliga saker som bara är för DIG när du inte har barnen.
Får vi följa med i eventuell renovering?
JA! Så klart! Kommer låta er hänga med från allra första början, är så peppad på att få inreda och fixa och piffa! Det kommer bli fokus på billiga lösningar, återbruk och färg! Detta mest pga fattig person. :)
Hur mår du?
Vanligaste frågan! Så många som undrar och det är så himla fint tycker jag. Jag mår bra oftast. Däremot är jag rätt stressad inför flytten och inför hur allt praktiskt ska lösas men det vet jag kommer lugna sig efter ett tag. Är även extremt ekonomiskt stressad, då det är en del utgifter just nu men känner mig allmänt rätt lugn ändå. DET MESTA LÖSER SIG.
Självklart känns det aptrist att inte få träffa med Leif och hänga med honom varje dag, som jag ju gjort typ varje dag i nästan 13 år. Han är en så fin människa och att inte längre få sms från honom med spretiga handlingslistor på väg hem från jobbet kommer kännas tomt. Tror att det kommer bli en tuff tid när jag flyttat, när allt är nytt och jobbigt. Kan återkomma då och berätta hur jag mår, men just nu känner jag mig rätt peppad och nervös. Och glad. Och ledsen.
Ska försöka uppdatera här lite oftare nu, när saker börjar lugna sig och falla på plats, fortsätt gärna ställa frågor! Svarade inte riktigt på alla nu, hade inte så mycket tid och heller ingen lust att svara på saker som fortfarande är för färska för att få ett vettigt och genomtänkt svar.
Hoppas ni alla andra mår bra, trots mitten av mörkaste november och allt sånt hemskt.
Puss!