elisabethlindroth.se

- bara en blogg

Än slank hon hit och än slank hon dit

Viktigheter • Permalink • 20
TACK underbara ni som gett mig så mycket kärlek sen sist! Läser alla kommentarer, meddelanden, sms och mail men hinner tyvärr inte svara på alla just nu. Men det VÄRMER och gör ont att läsa hur många av er mår och hur många av oss som behöver en hjälp som vi inte vet var vi ska hitta. Med er hjälp fick jag i alla fall kraft att söka hjälp igen. Jag gick in på 1177 och där valde jag via min vårdcentral en flik som heter något med "psykisk hälsa". Anledningen till att jag valde att gå vägen via 1177 är helt enkelt att jag inte orkar prata mig fram till hjälp, särskilt då när jag var mitt i det mörkaste. Ganska snabbt fick jag första svaret där det stod att mitt ärende skulle behandlas och en dag senare fick jag ännu ett meddelande om att en läkare skulle kontaktas och sedan skulle jag få en kallelse. SKÖNT, tänkte jag. Nu är det på gång! Ännu en dag passerade och ett nytt svar kom, från en sjuksköterska. Där kunde jag läsa att jag skulle kontakta en annan vårdcentral inne i Skellefteå (4 mil bort), för där fanns en psykolog. Det var något nytt samarbete mellan hälsocentralerna. Lite surt kändes det så klart, men dagen efter ringde jag dit och fick av en robot höra att jag skulle bli uppringd vid två samma eftermiddag. När samtalet väl kom och jag berättade att jag hänvisats till dem för att de hade en psykolog lät personen i andra änden väldigt förvånad. De hade heller ingen psykolog förrän om tre månader och kunde inte hjälpa mig. Hon var väldigt trevlig och verkade må uppriktigt dåligt över att tvingas skicka mig vidare igen men hade däremot ingenstans att skicka mig. Hon gav som förslag att lasarettet i Skellefteå ju har en sjukhuspräst jag kunde prata med (??!!!) eller att jag skulle gå upp tidigt nästa morgon och ringa ALLA vårdcentraler i hela kommunen och fråga om någon kunde hjälpa mig. Det finns nämligen ingen psykolog, sa hon. "Är det en psykolog du behöver?". JAG VET INTE!!! ,ville jag vråla. Jag vet ju inte vad jag behöver men det jag vet är att jag INTE vill behöva kämpa för att få hjälp. Det här var i onsdag och sedan dess har jag inte gjort något nytt försök. Mina mörka dagar har ljusnat och jag tänker i mitt stilla sinne att kanske, KANSKE kommer de inte tillbaka nästa månad? För jag kan ju ändå inte få någon hjälp. Jag tänker också på alla de som inte vågar be om hjälp och som när de väl tar mod till sig hamnar där jag är. HUR ska man våga gå vidare? Hur ska man, när man mår dåligt, orka stånga sig blodig för att någon ska se det? För mig handlar det om några dagar i månaden men för många handlar det om alla dagar, alla månader. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan vara så här och kan inte låta bli att tänka att det här med att vara kvinna och dessutom en som fött barn, verkligen inte prioriteras. Samtidigt fortsätter kvinna på kvinna att braka in i väggen, KONSTANT. Nu har jag kontaktat kvinnokliniken, vårcentralen två gånger och till och med en annan vårdcentral - utan resultat och hjälp. HUR går jag vidare? Var hittar man kraften och självförtroendet när man själv inte ens vet vad som är fel? Ska försöka ladda under helgen för att återigen kontakta någon (vem?) på måndag. Just nu känns sjukvården rätt skrämmande faktiskt. Ta hand om er, underbara människor!
#1 - - Annie:

Åh mitt hjärta värker för dig. Det är inte för inte som det sägs att man måste vara frisk för att orka vara sjuk... Vilken tur att du har Leif att luta dig mot <3! KRAM!

#2 - - Louise:

Jävligt värdelöst! Tycker du ska kontakta kry för då får du väl iaf prata med psykolog online några gånger och hen kanske kan ha nån idé om hur du kan få mer långsiktig hjälp. Lycka till! Du är en sann kämpe ❤

#3 - - Kajsa:

Ja vården (eller bristen på den) känns verkligen skrämmande ibland. Det ska inte behöva vara så svårt att få hjälp när man som mest behöver det!!! All styrka till dig!!! ❤

#4 - - E:

Känner igen mig.. Om något borde vården prioritera att vara så tillgänglig som möjligt för dom av oss som mår psykiskt dåligt. Är så tacksam att jag har min sambo som pushat mig att söka hjälp och peppat mig i vårdkarusellen med skickanden fram och tillbaka mellan läkare/psykolog och att be om att få byta läkare (två gånger om) när kontakt med dessa inte fungerat. Annars hade jag aldrig orkat. Men det finns bra hjälp att få! Man behöver tyvärr ibland kämpa för att till slut få den... Så styrkekram till dig! Och två tips på vägen som du kanske inte vet om?

På denna länk ska mottagningar med psykolog i Skellefteå finnas listade (vet inte riktigt om sökningen kommer med men skriv annars ”psykolog” vid Vilken mottagning söker du? Och ”Skellefteå” på Var vill du söka?
https://www.1177.se/Vasterbotten/hitta-vard/?caretype=&q=Psykolog&m=skellefteå&location=Skellefteå&s=rel
Klicka sedan in på en mottagning och scrolla sedan ner och klicka på ”vårt utbud” så finns där beskrivning för psykolog och hur de kan kontaktas.

Annars kan du också prova ringa 1177 så ska de kunna lotsa dig rätt, förhoppningsvis kan de vara uppdaterade på vad som gäller kring psykolog om det kanske är omstyrt pga semestertider eller så.

Hoppas att det möjligtvis kan vara en hjälp på vägen om du inte redan hade koll på ovanstående. <3

#5 - - Marie:

Det är verkligen inte okej att inte få hjälp när man behöver.
Du kanske kan testa att prata med en psykolog på Kry.se? Jag har haft kontakt med läkare via dom några gånger (både gällande barnen och mig själv) och det har fungerat bra.

#6 - - anna:

Åh så himla surt och jobbigt! En tanke: orkar din sambo eller annan anhörig jaga psykolog när du inte orkar? Kanske kan vara en lösning? Så fick vi höra när jag fick en förlossningsdepp. och var helt oförmögen att orka (svårt att hitta psykolog med tid även då nämligen)

En annan tanke, som kanske är helt fel och missförstådd. Men jag förstår det som att det är värst när du slutar med SSRI efter PMS-period? Så är det iallafall för mig (också) och min läkare (fick hjälp med PMS-mörkret via kvinnokliniken) sa att det är vanligt att det blir så och att många därför istället tar tabletterna låg dos hela tiden. För att slippa av-och-på-problem. För mig har det funkat jättebra. Tar hel tablett (20 mg) pms-veckan och halv tablett när det känns stabilt igen (typ mensens sista dag). Bara ett tips om du inte visste/provat!

Hoppas du snabbt får hjälp och hittar en lösning!

#7 - - Linnea:

Så tråkigt att höra att dina ansträngningar inte leder framåt.

Några råd på vägen:
- Leif eller någon annan dig närstående kan också söka hjälp åt dig.
- om en vårdcentral inte har en psykolog eller annan samtalskontakt är de skyldiga att erbjuda annat. Det vårdcentralerna ska då ha avtal med någon fristående samtalsmottagning dig man kan vända sig.
- testa att söka hjälp via BVC
- i Umeå finns remissmottsgning för specialistpsykiatri. Där hamnar remisser från vårdcentraler som ber om mer avancerad handräckning men dit har också privatpersoner möjlighet att göra av sig. Oklart om detta finns i Skellefteå, men kanske värt att höra av sig till Umeå. Samma landsting osv. Vet flera personer son bor närmare Skellefteå som ändå initialt väljer Umeå för att komma in i systemet.
- precis som du nämner är det svårt att veta vad man egentligen behöver för hjälp. Om du frågar specifikt efter psykolog finns risk att man svarar specifikt enbart på det. Säg istället jag mår psykiskt dåligt. Behöver träffa någon. Mkt svårare att säg att hjälp inte finns då. Det är vårdcentralernas ansvar att göra en första bedömning och den görs ofta av läkare.

#8 - - Jasminka:

Hej Elisabeth!

Om du orkar tror jag det skulle bli hjälpsamt att klaga hos Patientnämnden i ditt landsting. Det brukar kunna sätta fart på saker o ting.

Min lekmansbedömning efter det du skrivit är att du behöver SSRI preparat före mens och det kan din vårdcentralsläkare skriva ut. Hen måste också kunna bedöma om du lider av depression.

Psykologkontakt är inte att underskatta som kombination och jag rekommenderar en app-psykolog pga tillgängligheten.

Jag är i Sverige 4 dagar till före semester. Om du vill kan jag under dessa 4 dagar hjälpa dig att formulera klagomål - maila på adressen som jag fyller i isf.
Jag bor i Linköping och kan tyvärr inte vara på plats o hjälpa dig men vill gärna göra vad jg kan. Kram

#9 - - Rebecka:

Så här är det med de flesta åkommor som HC inte direkt med ett blodprov kan hitta lösningen på. Jag var själv till läkare för en månad sedan efter en massa diffusa åkommor av olika slag och jag känner att ”nånting är FEL” . Eftersom proverna såg bra ut så meddelade läkaren att de ”inte hade något mer att erbjuda mig”...mina bekymmer kvarstå dock...utan förklaring eller orsak vilket jag inte kan acceptera. Inte heller några lugnande besked annat än att de inte var varför jag mår som jag mår. Så jag har gjort en egen vårdbegäran till specialist, och faktiskt fått svar att jag kommer kallas dit.


Skrämmande (men så klart bra) var när den kompis och jag pratade om hennes sjuka pappa som dog i cancer för några år sedan. Inom cancervården fanns det inga frågetecken, där fanns det hur mycket resurser som helt, hur mycket pengar och personal som helst och de stod inte rådlösa, inte ens i sista tiden i livet fanns det ”ingenting att göra”. Det är självklart att det SKA vara så, men ibland skulle man vilja att det kunde fungera lite liknande i primärvården, att man jobbade förbyggande och inte gav sig för än man gav alla hjälp!

#10 - - Rebecka:

Och föresten, ta kontakt med KRY eller Min DOktor, där finns det psykologer

#11 - - Hanna-Sara Johansson:

Du skriver att det är några dagar i månaden. Kan det höra ihop med menscykeln? Finns det någon privat gynekolog i närheten du kan vända dig till?

#12 - - Freja:

Kolla om ditt jobb har nåt avtal med företagshälsovården, jag fick hjälp direkt och det är inga väntetider

#13 - - Elisabeth Lindroth:

Hej! Ja jag äter ju antidepp mot pms som jag fått utskrivet av kvinnokliniken. När jag nu vände mig till dem igen sa de att det inte kunde höra ihop med menscykeln, då min dipp kommer efter pms. Så jag vet inte!

#14 - - T:

-Företagshälsovård
-Försäkringsbolag
-KRY/Mindler/Min Doktor

Puss ❤️

#15 - - Carin:

Hej. Anderstorps hälsocentral har både kurator och psykolog. Prova där, tyvärr kan det dock vara rätt lång väntetid men till kuratorn kan det gå hyfsat fort att få komma på bedömning.

#16 - - Anna:

Företagshälsovård? Jag fick jättesnabb och kompetens hjälp där samt att de skrev riktigt bra läkarintyg och remisser! Har vänner som fått samma remisser skrivna av läkare på Btk vc och fått tillbaka dom för komplettering. 😡 Jag gick hos Previa.

#17 - - Marie:

Jag var väldigt nere efter jag fött mitt andra barn. Tog någon månad innan jag fattade hur låg jag var. Blev också runt bollad ett tag i vården. Men när inget hände, ilsknade jag till. Ringde upp min husläkare och krävde en remiss till psykolog. Fick det, men under tiden jag väntade så blev jag bättre. Tips kräv det av husläkaren.

#18 - - Sandra:

Hej!
Jag fick hjälp via BVC. Bvc sköterskan skickade vidare något internt till psykologteamet på vår vårdcentral så att dom kontaktade mig så att jag slapp jaga.. försökt det tidigare utan resultat..
fick dock vänta 4 veckor till första besök och då är vi med små barn ändå prio enligt dom.
Men att få kontakt och tid gick väldigt smidigt.
Prova prata med dina barns bvc sköterska

#19 - - Linda:

Känner tyvärr igen mig i den icke fungerande vården. Skulle också vilja rekommendera KRY appens psykologer. Appen är smidig och enkel. Du får tid inom några dagar och du kan boka flera tider hos samma psykolog. Att prata via mobilen behöver inte vara en nackdel, tvärtom. När det gäller ssri så kan en läkare på hälsocentralen bedöma och hjälpa dig. Det finns alltid akut tider på hälsocentralerna så du bör få komma ganska omgående. Lycka till! Jag vet att det är tufft att söka hjälp när man mår pissigt men gör det ändå. För din egen skull. ❤️

#20 - - Jas:

Hur går det för dig? Hoppas du får hjälp snart ❤️🌸

Till top